11 månader!

Jag glömde ju att säga: jag fyllde 11 månader igår. Jag börjar bli stor! Ibland slutar jag att lyssna och nosar bara iväg, det finns ju så mycket intressant att nosa på. Hinner knappt sova, så mycket finns det. Jag känner till och med saker som ligger under jorden, då jag gör jag precis som arkeologen, gräver snabbt med tassen tills jag närmar mig, sen är jag försiktig och borstar bort all jord eller sand kring mitt fynd.

Husse tycker jag ska bli spårhund. Jag tror jag skulle kunna hitta alla kvarterets tikar på nolltid.

Och nu har det blivit så där varmt igen och jag är hur slö som helst. Jag orkar knappt äta upp min mat, trots att de försöker muta mig med allt möjligt. Förstår ni att det tog människorna ungefär några tusen år att uppfinna leverpastej på tub? Det är ju bästa någonsin (nåja, tillsammans med osten då).

Avslutar med en fin bild på mig i miniatyr: