Jag är något på spåren...

Det blev en händelserik dag! Först iväg på hundkurs för tredje gången, vi var på ett annat ställe och övade på att gå i långlina och sen lite nosträning. Jag höll mig som vanligt kring husse och matte när vi gick runt den lilla sjön, enda skillnaden var att jag hade 35 meter släp. Jag gillar kursen, den gör människorna till godisautomater. Köttbullar, ost, blodpudding och annat smaskens dyker ofta upp när vi är ute och går. Mums! Rätt som det var bytte matte bort mig mot en czeskyterrier, jag fick en ny förare men visade ändå min bästa sida och gick fint.

En snabb vända hem efter det, sen ut i skogen för att träffas Ebba och Bea, två superfina whippettjejer. Snabba är de också, har jag hört. Vi smög runt i skogen och jag fick inte visa hur snabb jag verkligen är - vi var kopplade. Typiskt. Jag gjorde i alla fall mitt bästa för att imponera på Bea, jag tror det gick ganska bra. Innan vi gick iväg gjorde människorna något fuffens i skogen och lämnade oss i bilarna. Väl tillbaka efter promenaden fick jag kommandot "sök" (och det känner jag ju igen) och sen drog jag iväg med nosen i blåbärsriset. Det var ett finfint spår att följa, den långa whippetnosen fick komma till sin rätt (det vill säga när den inte nosar i öron, fickor eller dricker vatten ur glas). Rätt som det var låg det en buffé med köttbullar, mitt i skogen. Dit måste vi åka oftare!

Mycket nosjobb gör att jag blir trött i huvudet, så nu har jag legat på husses axel och chillat medan han har knapprat på sin dator. Supermysigt!