Hund heter inu på japanska

Ibland blir promenaderna på stan något alldeles extra. Jag fick i godan ro på den gamla vanliga vägen hem och vem kommer där, om inte de italienska sessorna Sally och Kajsa! Vilken överraskning! Sååå fina. Och lilla Kajsa vågade hälsa. Mattorna (eller vad heter matte i plural? Mattarna?) pratade lite och jag passade på att nosa in mig. Konstigt att de kan låta så mycket... Husse träffade visst också på dem när han kom hem lite efter oss. Han gillar också italienska vinthundar.

Sen åkte vi till Huskvarna och sprang lite vid hundklubben. Som vanligt var det superkul, skönt att slippa koppel, halsband och selar.

Ibland, när jag är med husse på jobbet hittar jag på lite bus. Han har sagt att jag helst ska vara inne i hans rum, men det blir så långtråkigt. Häromdagen smög jag iväg (det är enkelt, man fäller bara in klorna när man går på golvet, så hörs det inte), nosade runt och buffade upp en dörr. De hade möte där och jag var givetvis nyfiken. Jag tror de blev förvånade, men som vanligt imponerade jag. Jag vet inte riktigt om det var ett viktigt möte, men husse skämdes lite. Konstigt, alla tycker ju om mig där!